Adam och Eva

TITEL: Adam och Eva
Regi: Måns Herngren och Hannes Holm
I rollerna: Josefin Nilsson
Björn Kjellman
Tintin Anderzon
Genre: Komedi
Biopremiär: 1997-00-00

Rolig, välfunnen och ovanlig

”Adam och Eva” är en rolig, välfunnen, ovanlig och sevärd kärlekshistoria. Filmen börjar med att man får skåda hur Adam (Björn Kjellman) och Eva (Josefin Nilsson) träffade varandra (vilket skedde genom att Adam var brandman och räddade Eva, som var inne i ett brinnande hus). Därpå rullar eftertexten. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar, så att säga.

”Är det slut nu?” hör man sedan Adam yttra. Och sedan börjar filmen. Kul, slipad och träffande prolog på en skildring som kan tyckas bli värre och värre desto längre den fortgår.
Det visar sig att det nu, då filmen tar fart (fyra år därefter), inte alls är lika lätt för duon att hålla den romantiska gnistan vid liv. Då Adam dessutom blir påkommen med att vara otrogen brister det. Eva träffar Adams vän Åke och förälskar sig. Och frågan för Adam och Eva blir snarast om de ska vara kamrater, gifta, älskare eller ovänner för livet…

Liksom att filmen börjar med eftertexter slutar också filmen med förtexter. Detta är inte den enda skickliga lösningen i filmen. ”Intervjuer” med filmens karaktärer mitt i filmen, såväl som en dialog vilken är textad och talar om vad de utbytta replikerna egentligen betyder är exempel på andra roliga och ganska originella sätt att föra handlingen framåt.

Det upplevs heller inte underligt att mena att ”Varannan vecka” påminner om denna film.

Skådespeleriet är inte heller det något att klaga på.

Här bjuds vi på 96 minuter underhållande och avkopplande komik från regissörerna Måns Herngren och Hannes Holm. Sevärt, som sagt.