Beck – Enslingen

TITEL: Beck – Enslingen
Regi: Kjell Sundvall
I rollerna: Peter Haber
Mikael Persbrandt
Genre: Action/Thriller
Biopremiär: 2001-00-00

Allt man vill ha

De första tjugo minuterna var jag kritisk. Men jag måste medge att ”Beck – Enslingen” är en av de bättre Beck-filmerna. Den har allt man vill ha från en Beck-film: spänning (faktiskt), en rolig Hirdwall (vilket blir bara ovanligare och ovanligare i Beck-filmerna), en välspelad Gunvald Larsson (varken överspelad som i ”Kartellen” eller tvärt om), en precis lagom gnällig Martin Beck (inte överdrivet mycket som det kan bli ibland, men heller inte jobbigt frånvarande som i exempelvis ”Skarpt läge”), en viss Alice Levander (bra skådespeleri från Birgerson, och verklighetstrogen karaktär som passar perfekt som en tredje stor roll i filmerna), det stora frågetecknet som finns i alla Beck-filmer (eller borde finnas i alla Beck-filmer) då man inte vet vem som är skurken i dramat förrän i slutet (så man får tänka själv och gissa fram tills dess), miljöerna (dubbelmord i Skärgården… kusligt!) och Gunvald-kommentaren ”Fan och hans moster” (som bara används i Beck-filmerna från 2001)…

En asiatisk kvinna hittas död i Stockholms Skärgårds vatten. Hon har blivit mördad och tecken tyder på att hon varit prostituerad. Bara en kort tid efter att polisen tagit tag i mordet sker ett till i närheten av det förra. Plötsligt får Alice, Martin och Gunvald ett dubbelmord att ta hand om.

Till en början ses morden som två skilda gärningar, men ju längre in man kommer i utredningen, desto klarare blir det att brotten har ett eller flera samband.

Alice och Gunvald har i filmen mycket välspelad liksom välskrivna konversationer, då de mestadels debatterar kring huruvida Alice ska kunna ha en utredning helt själv.

Och inte bara då är det Gunvald om har de bästa ordslingorna. Precis som alltid dominerar Mikael Persbrandt och hans skådespeleri filmen igenom. Hans klockrena kommentarer är lika härliga varje gång.

Liksom grannen. Hirdwall skådespelar honom i denna film enastående. Här blir det aldrig tjatigt eller långtråkigt, som det faktiskt kan bli i vissa andra Beck-filmer. Och även här är replikerna grymma.

Ja, ”Beck – Enslingen” är faktiskt häpnadsväckande bra. Precis som i alla Beck-filmer finns det fel att hitta, men trots allt… En stark trea – snudd på fyra – utan att ta i. Regin, skådespeleriet och (kanske till och med framförallt) manuset gör denna film till en av de bättre filmerna i serien.