Iskariot

Två bröder, ett bedrövligt slut

Ovanlig titel hjälper inte. Klyschigt och surrealistiskt är vad det är, och till på köpet dåligt regisserat. Men en stilrenhet i fotot och ansträngning från ljud- och bildredigering gör trots att ”Iskariot” sevärd.

Liksom filmens slogan, tagline eller om man så vill alternativa titel – ”Två bröder, en skuld” – är filmen till stor del övertydlig och därtill lite… småtöntigt utförd. Det handlar alltså om två bröder, den ene framgångsrik, den andre en ruin i människoform. Den sistnämnde har en obetald skuld efter en drogaffär som gick snett och den förste tvingas in i det komplexa systemet av hotelser, kontakter och gigantiska pengasummor.

Filmens absolut första minuter är lovande, men ganska snart inser man att det finns tydliga brister. Utöver det tidigare nämnda är även skådespeleriet på sina håll väldigt svagt. En tämligen imponerande rollista kan inte bära hela filmen på sina axlar – i synnerhet regin får ”Iskariot” att falla. Det hade, tro mig, kunnat bli betydligt bättre.

Betyget blir en trea på den femgradiga skalan, men jag vill observera att jag övervägde en tvåa. Kanske framförallt på grund av det bedrövligt ytliga slutet.